Okej jag har ett litet problem. Jag har ända sen långt tillbaks känt mig stressad och att jag måste göra
dittan och dattan hela tiden. Jag har inte gjort särskilt mycket utan mest glidit utan avsikt och haft
en massa ångest över det. Nu börjar allting lösa sig (..inte jinxa) Jag kom in på en utdbildning jag har velat läsa och har gjort klart allt så att jag kan få slappna av en dag. Men vänta nu..slappnar jag av? Nej.
Det känns som att jag kan göra mer. Någonting i livet måste det ju finnas som jag har missat?
Varför kan jag inte bara ta dagen som den är? Sluta stressa, för jag är ju klar med allt.

Funderade på att ta en långpromenad med en massa härlig musik i öronen, men jag känner att jag inte orkar vara ensam med mina tankar. Och hur tragiskt låter inte det? Om det är någonstans man ska vilja vara är det väl ensam med sina tankar + musik? Men jag vänder allt! Är jag glad för någonting kan jag vara det i några timmar sen så hittar jag likfaan något negativt, vilket slutar med att jag har vänt hela den positiva tanken till något negativt och har ont i magen över det resten av dagen om inte längre. Varför förstör jag för mig själv?


Enough. Mer kaffe it is, sen kanske en ändring för engångsskull ? Du är välkommen.

Anna Bergendahl - This is my life